2021 blev minst sagt ett annorlunda år i verkstadsklubbens historia. Pga pandemin började klubbstyrelsen köra digitala styrelsemöten. Det fungerade bättre än förväntat och vi tänkte att det handlar ju bara om en begränsad tid. Snart skulle vi kunna börja med vanliga möten igen. Vi såg fram emot att få träffa kontaktombuden och planeringen för årsmötet hade redan börjat.
Vår koncerngemensamma löneförhandling tuffade på men det gick trögt och företaget sade nej till vårt slutbud. Vi diskuterade om vi skulle backa men kom fram till att det var dags att sätta ner foten och inte vika ner oss, så vi sa nej och konstaterade att vi inte kunnat komma överens med företaget. Medlemmarnas reaktion lät inte vänta på sig. En del tyckte att vi skulle ha sagt ja till företagets bud. Många var arga på företaget som inte ville ge oss vad vi var värda. Så småningom kom företaget tillbaka och ville återuppta förhandlingen. Resultatet blev till slut en lokal löneökning på 0,6%.
Det kan kännas futtigt att bråka om några tiondelars procent hit eller dit men vi ska komma ihåg att dessa pengar är värdesäkrade i lönesystemet. Det jag tar med mig från löneförhandlingarna är dock inte några extra kronor i plånboken utan bilden av alla arga medlemmar i Oskarshamn, Södertälje och Luleå som fick företaget på andra tankar. -Det är facklig styrka!
Enligt stadgarna ska vi ha årsmöte senast i februari men när det började närma sig stod det klart att vi inte skulle kunna samla så många till ett fysiskt möte. Alternativ diskuterades. Kanske skulle det gå att köra digitalt men osäkerheten kring hur vi skulle säkerställa att endast medlemmar röstade gjorde att vi tvekade. Så småningom beslutade förbundet om avsteg från stadgarna som möjliggjorde att årsmöte kunde hållas senare under året. Våren gick och pandemin ville inte ge med sig. Alla möten var digitala eller ställdes in. Till och med 1 Maj-firandet fick ske digitalt. Klubbstyrelsen fortsatte med digitala styrelsemöten och försökte informera om arbetet så gott det gick via Hyttbyggaren. Med tiden blev det också allt tydligare att vi inte skulle kunna ha ett fysiskt årsmöte över huvud taget men vi kände oss fortfarande osäkra på att köra digitalt. Lösningen blev att genomföra ett årsmöte Per Capsulam, alltså genom poströstning, något vi aldrig gjort tidigare.
Förutom pandemins direkta påverkan på oss har den även inneburit problem med materialbrister för företaget, något vi fortfarande drabbas av. Det nya stoppdagsavtalet har hjälpt till att parera detta men vi slog snart i taket och eftersom det mesta av arbetstidsförkortningen på 2-skift i Oskarshamn är schemalagd skulle det ta väldigt lång tid att fylla tidbanken igen. Företaget kallade därför till förhandling om att justera arbetstiderna så att det blir mer likt våra kollegor i Södertälje och Luleå.
Klubbstyrelsen hade inget intresse av att ändra några arbetstider men när företaget kallar till förhandling så kan vi inte vägra att gå dit. På samma sätt gör MBL att företaget inte kan strunta i att förhandla med oss. -Vi måste inte bli överens, men vi måste förhandla. Till en början sa vi nej till att ändra arbetstiderna men företaget var tydliga med att det inte var något alternativ, och eftersom arbetstiderna i kollektivavtalet inte var något vi ville ha så började vi titta på andra lösningar. Klubbstyrelsen satte upp två krav för 2-skiftet som vi inte kunde backa på: inte börja tidigare än 06:24 och inte arbeta efter tolv på natten. Efter långa förhandlingar fanns till slut ett förslag att ta ställning till, men vi kände ändå inte att det var tillräckligt bra för att vi skulle kunna säga ja utan vidare. Därför beslutade klubbstyrelsen att genomföra en medlemsomröstning, något som bara skett ett fåtal gånger tidigare.
Resultatet av medlemsomröstningen känner ni till så det drar jag inte igen men jag konstaterar att det blev ett tydligt resultat och ett högt valdeltagande. -Och ännu en gång gjorde ni medlemmar skillnad! Vi vet att det finns de som är besvikna på resultatet men det är ju så demokrati funkar. Är man inte nöjd får man försöka påverka andra att tycka som man själv gör. Det viktiga är att det sker sakligt och med respekt!
Nu ser vi fram emot nästa år och håller tummarna för att vi snart kan ses fysiskt igen, för det är genom samtal vi skapar förståelse och en stark fackförening!
// Fredrik Jonasson, vice sekreterare i klubbstyrelsen