Vi har som ni vet sedan slutet på förra året kontinuerligt träffat företages förhandlingsdelegation och diskuterat hur vi, IF Metall, tillsammans med Scania kan enas om en lönenivå för de 17 månader som är det centrala avtalets första del.
Vår förhoppning har varit att Scanias konkurrenskraft, marknadsläge och lönsamhet skall bestämma nivån i fråga om löner, inte spekulationer och mörka moln!
Vår historik i tidigare löneförhandlingar är som bekant för vissa av er en överenskommelse om att ta ikapp på det marknadslöneläge som vi så länge legat under. Vi måste få minst lika mycket eller mer än jämförbara arbetsplatser för att inte halka efter ännu mer. Konkurrenskraftiga löner över tid kan inte åka som en jojo med konjunkturen utan måste ligga stadigt vid såväl svåra år, medelår och rekordår!
Det som ligger till grund för våra krav i den lokal lönerörelsen är orderböckerna som är överfulla, bastakterna som är rekordhöga, lönsamheten i företaget samt den flexibilitet som vi, ni och alla andra som jobbar på Scania bidrar med. Det görs överenskommelser om Övertid, SFA, lokala arbetstidsavtal och en hel del andra överenskommelser dagligen för att optimera produktionen och göra så att vi levererar och är lönsamma. Det är inte orimligt att vi vill ha betalt för det!
Vi har lämnat ett slutbud till företaget som är en löneökning på 0,5% över det centrala avtalet (2,7%) för de första 17 månaderna. Alltså 3,2% sammanlagt från och med November 2020.
Vi väntar ett svar på måndag 1/2 då vi har vår sista sittning och eftersom vi varit tydliga med att detta är vårat slutbud så kan vi kommunicera detta redan nu. Det är egentligen ett svar “ja” eller “nej” på om företaget vill skriva avtal med oss eller ej som vi väntar på. Blir det inget löneavtal så behöver vi verkligen ifrågasätta våra avtal om flexibilitet och om det är värt det när vi ändå inte får skörda frukterna av lönsamheten!
MSS-förhandlarna,
Erik Eklund
Mikael Sippa Johansson
Thomas Nyberg